7 min read

02 - 200 000 bilder under min kontroll, med ett ben i molnet

02 - 200 000 bilder under min kontroll, med ett ben i molnet
*Bilden är AI-generarad

200 000 bilder och filmer, spridda på iCloud, externa hårddiskar och några gamla minneskort i en låda.

För mig är foton inte bara oersättliga minnen utan också en hobby - det är något jag redigerar, sorterar och delar i princip varje dag! Då räcker inte "någonstans i molnet" som svar på frågan vart mina bilder finns. Jag behöver ha kontroll. Men jag behöver också ha ett arbetsflöde som fungerar.

Kravlistan

Vi börjar med kravlistan som varit vägledande under hela processen.

  1. Alla familjens bilder skall vara inom vår egen kontroll. Det innebär i praktiken att jag skall kunna se bildfilen. Öppna den. Kopiera den. Och så vidare.
  2. Lösningen skall möjliggöra ett effektivt arbetsflöde där jag kan:
    - Söka och bläddra bland bilder utan väntetid på samtliga mina enheter (mac, iphone och ipad).
    - Redigera bilder i Lightroom på dator, telefon och surfplatta.

Vad är det för bildbibliotek vi pratar om

Som kontext är också viktigt att påtala att jag har ett förhållandevis stort bildbibliotek som är uppdelat i två delar med olika lösningar. Dessa bibliotek består av.
- Runt 80.000 bilder i raw format.
- 120.000 bilder och filmer i jpg/heic format.

raw vs jpg
Är man inte fotonörd så är den enkla förklaringen på skillnaden att raw format är stora bildfiler som en kamera eller telefon kan producera vilka man använder sig av när man vill redigera en bild. De innehåller mer information än andra format vilket skapar större möjligheter i efter-produktionen. JPG bilderna å andra sidan är färdiga bilder och i mitt fall en salig blandning av redigerade raw filer och vardagskort tagna med telefon och annat.
💡
Lösningen är en hybrid!

I ett försök att göra detta logiskt och förståeligt så kommer jag att dela upp raw lösningen och jpg lösningen i två separata spår. Vi börjar med jpg som kanske är mest relevant för flest.

Vardagsbilder (jpg) - Alla mina bilder under min kontroll

Har man försökt exportera en bild ifrån Apple Photos så kan man konstatera att det är inget större problem. Ganska smidigt, ganska enkelt. Vill man däremot exportera alla sina bilder så är det inte längre lika självklart, framförallt inte om biblioteket är stort och majoriteten av bilderna faktiskt inte ligger fysiskt på din dator eller i den telefon, utan i iCloud och laddas ner "on demand" när du behöver just den bilden. Med ett bibliotek på över 1 TB så var det inte praktisk möjligt att ladda ner hela biblioteket varken på telefonen eller på datorn. Utrymmet räckte helt enkelt inte till. Och här någonstans insåg jag att jag faktiskt inte har kontroll över mina bilder. Jag är utlämnad till någon annans goda vilja den dagen jag faktiskt vill eller behöver få tillgång till alla. Så med scenariot ifrån förra veckan så hade jag ett problem:

Från och med nästa månad behöver du betala dubbelt så mycket att lagra dina bilder i icloud. Och vill du fortsätta använda tjänsten så godkänner du att man tränar sin nya AI, Siri den Store, på bilderna av dina nära och kära.

Men att bara ladda ner 120 000 bilder i en hög någonstans kändes inte heller som särskilt attraktivt. Användbarheten blir nära 0 i praktiken. Så in på scenen kommer Immich.

Immich

Immich är en open source programvara som i praktiken är en kopia på Apple Photos och Google Photos. Skillnaden är att du hostar den själv och har full kontroll över både programvara och bildfiler. Den har även en enklare, lokal, AI funktion som hjälper till med kategorisering och ansiktsigenkänning vilket medför att ditt bibliotek inte bara presenteras snyggt, det blir också sökbart. Med tillhörande app till telefonen har du också möjligheten att automatiskt ladda upp alla bilder du tar direkt till din egen lagring och in i Immich.

Så hur får man då in bilderna där?

Det finns flera alternativ som säkerligen är olika bra beroende på vad du använder idag och hur stort ditt bildbibliotek är. Jag fastnade för en lösning som heter icloudpd vilket fungerade bra för mig. Det är ett litet program som helt enkelt loggar in på ditt icloud konto och sakta med säkert laddar ner bild för bild, film för film, till din server eller dator. Därefter kan du antingen enkelt importera dem i immich, eller bara peka på den mappen ifrån immich med en funktion som heter "External libraries". Sen har du alla dina bilder där, under din kontroll och sökbara! För att kontinuerligt hålla biblioteket uppdaterat så låter du antingen icloudpd köra i bakgrunden och kontinuerligt ladda ner nya filer, eller så slår du på automatisk uppladdning från din telefon om det passar flödet bättre. Man kan självklart också ladda upp filer direkt i immich om man hellre går den vägen.

Hybrid-delen när det kommer till jpg bilder och filmer.

Om immich är lösningen på krav 1 så ställdes jag inför ett dilemma kring krav 2. Vi är en apple-familj och investerade i det ekosystemet. Det finns ingen anledning att hymla kring det. Och även om Immich är fantastiskt bra så är det inte lika responsivt och snabbt när det kommer till sökning osv. som Apples fotolösning. Så för att detta skall fungera för mig i vardagen och vara hållbart över tid så har vi inte ersatt Apple fotolösning. Vi har kompletterat den. Immich rullar i bakgrunden och säkerställer krav 1. Jag har full kontroll över alla mina filer på ett bra sätt. Parallellt så fortsätter jag använda Apple Photos i både telefon och på datorn, helt enkelt för att det är smidigare och så väl integrerat i mitt arbetsflöde. Detta ger mig dock en otroligt viktig sak.

Det ger mig en fu@k you lösning! Jag kan närsomhelst, oavsett anledning, klippa kontakten med Apple på dagen, utan att förlora en enda bild eller ett enda minne! Jag har tagit tillbaka kontrollen helt enkelt.

Hur gör jag med bilderna i raw format?

För dessa så har jag ett helt separat arbetsflöde som i grunden bygger på Lightroom (en programvara från Adobe). Här finns en viktig distinktion att göra. Det finns två versioner av denna programvara som är Lightroom (cloud) och Lightroom Classic. Min lösning bygger på den senare då den möjliggör lokal lagring av bilderna till skillnad från cloud versionen som sparar bilderna i adobes cloud (på samma sätt som Apple och Google). De faktiska bildfilerna finns lagrade på ett par externa SSD diskar som jag arbetar med dem ifrån och sedan en backup på min NAS. Jag använder faktiskt även cloudversionen till viss del för att möjliggöra ett mobilt arbetsflöde där jag kan arbeta med bilderna på alla mina enheter vilket är viktigt för mig. Men poängen är att Lightroom Classic hela tiden säkerställer att bilderna också sparas lokalt, inte bara i molnet.

En kompromiss helt enkelt

Jag är en ganska pragmatisk self-hostare i mitt angreppssätt. Jag har inga problem att betala för programvara som är bra och som underlättar eller möjliggör det jag vill åstadkomma. Det jag har problem med är inlåsning, förlorad kontroll och svajig integritet. Lightroom, och adobes produkter, får ofta ganska mycket kritik vilket jag i viss mån kan förstå. Men för mig så är Lightroom helt enkelt det absolut bästa programmet för mig när det kommer till att utöva min hobby och jag betalar gärna för det och det innebär vissa kompromisser.

Hybrid-delen när det kommer till raw

Jag checkar av nummer 1 med egen kontroll över alla filer genom att använda en programvara som läser filer från disk, inte moln. Jag väljer sedan att nyttja adobes molntjänst för att underlätta och möjliggöra mitt önskade arbetsflöde men på samma sätt som med mina JPG bilder är jag inte beroende av det. Skulle det stängas av imorgon skulle det vara synd, men inget världsproblem.

Så hur ser det ut i vardagen?

När det kommer till att flytta hem tjänster så för egen del så är det egentligen ganska enkelt. Det är bara att göra och jag är medveten om vad jag eventuellt byter bort för ökad kontroll och integritet. När det kommer till att få med en hel familj på resan så är det en annan femma. Av den anledningen tror jag starkt på att ta små steg och hela tiden ha hållbarhet över tid i åtanke. Att tvinga in någon i en lösning resulterar alltid i ett motstånd. Och när det är en lösning som i mer ytliga avseenden upplevs som en försämring så blir motståndet med rätta i princip oöverstigligt. Därav dessa hybridlösningar där immich snurrar på i bakgrunden och hela familjens bilder är tryggade utan att det MÅSTE ändra på något. Parallellt med detta så lyfter jag in mer och mer i immich i form av exempelvis delade bibliotek och album vi delar med nära och kära. Sakta men säkert upptäcker familjen att det faktiskt inte är så dumt och användandet, parallellt med apple photos ökar gradvis. Och vem vet, en dag kanske jag helt enkelt kan säga upp mitt icloud abonnemang helt. Men att göra det idag skulle både ställa till det för mig och familjen hade gått ut i stejk.

Så vad vill jag ha sagt med det? Låt resan ta sin tid. Var tydlig med vad som är viktigt och vad du kan kompromissa med. Tillåt dig att vara pragmatisk så blir det hållbart i längden.

Nästa inlägg fortsätter på vardagens teman. Vart sparar du dina digitala anteckningar? Och vem kan läsa dina dokument du skriver?

💡
Viktigt att tänka på:
När man börjar plocka hem sitt digitala liv är att man också plockar hem ansvaret. Det finns då inte längre någon annan som ansvarar för backup och redundans. Har du alla dina bilder på en hårddisk och den kraschar, får virus eller brinner upp så finns det ingen annan som sitter på räddningen.
Jag har alla viktiga filer sparade på minst 3 ställen, varav ett av dessa är "off-site" så om huset brinner ner så brinner inte även alla backuper.